Pressreleaser

Eremitibisar kläckta på Nordens Ark

För första gången har den utrotningshotade eremitibisen häckat i Sverige. På Nordens Ark kläcktes den första ungen i mitten av maj och totalt har det under våren blivit 7 ungar. Nordens Ark är den enda parken i Sverige som håller eremitibis.

Sommaren 2008 gick Nordens Ark in i räddningsprojektet för eremitibis och 13 eremitibisar placerades i det nyöppnade våtmarksområdet. De kom från djurparker i Polen och Tyskland för att utgöra grunden i flocken. Efter endast ett år i den nya voljären har 5 par häckat och 4 av dem har nu fått ungar. ”Det är unikt eftersom arten är ganska svår att få att häcka i hägn”, säger John Söderlindh ansvarig djurskötare för eremitibisarna.

Under våren har eremitibisarna byggt sina bon 6 meter upp på den konstgjorda bergvägg som finns i voljären, där har de sedan lagt äggen. Honan och hanen turas om att ruva och mata. Från kläckningen tar det drygt 60 dagar innan ungarna är flygfärdiga och i mitten av juli beräknas de kunna flyga.

Efter 3 veckor väger ungarna ca 1 kg och är lika stora som föräldrarna, men de har fortfarande kvar det mjuka dunet som snart kommer att bytas mot riktiga fjädrar.

Totalt har Nordens Ark nu 20 eremitibisar. Ungarna går tillsammans med föräldrarna fram tills nästa vår när det är dags för en ny häckning. Då slutar föräldrarna bry sig om dem och de blir som alla andra medlemmar i flocken.

Även om eremitibisen inte är någon stor fågel går det åt en hel del föda. Varje dag finhackas och blandas 50 kycklingar, 50 små möss, 4 sillar, 5 kokta ägg, rivet äpple, päron och morötter, pressad apelsin, havregryn och insektsfoder. Maten fördelas på två tillfällen under dagen, morgon och kväll. Därutöver göms mjölmask, zophobaslarver och syrsor i ihåliga stockar, träd och i den marktäckande barken. Allt för att hålla fåglarna sysselsatta med att leta föda under dagen.

Eremitibisen är klassad som akut hotad enligt IUCNs rödlista och vid inventeringen 2006 fanns endast 277 vuxna individer i det vilda. Idag förekommer två populationer eremitibis, en västlig population i Marocko som är stationär och inte flyttar, samt en östlig population i Turkiet som under vinterhalvåret flyttar ner till arabiska halvön, Etiopien och Eritrea.

Fysiska fakta
Längd: 70 – 80 cm
Vingspann: 120 – 135 cm
Vikt: 1 kg

Eremitibisen är en stor ibisfågel med långa ben, breda vingar samt kort och bred stjärt. Halsen är kompakt och den långa röda näbben nedåtböjd. Fjäderdräkten är svart, men skimrar i blått, grönt och koppar. En vuxen fågel har röda ben och huvudet är fjäderlöst  och rött med grå panna.

Tvärtemot vad namnet antyder är eremitibisen en kolonilevande fågel. Namnet kommer troligen av att den häckar på ensliga klipphyllor och i grottor i torra bergstrakter med närhet till rinnande vatten.

Varje år byggs nya bon. Tjockare kvistar används för att bygga grunden och boet färdigställs med tunnare kvistar och stora mängder gräs. Eremitibisen är väldigt kräsen när det gäller bomaterial och väljer noga ut grenarna och kvistarna.

Parningssäsongen börjar i mars-april och honan lägger 2-3 ägg.

För bilder på eremitibisar gå in på www.nordensark.se/press/bildbank/

 

För mer information kontakta:

John Söderlindh, Djurvårdare, tel 0701-90 21 46

Jenny Magnusson, Marknadsansvarig, tel 0701-90 21 44

---